Det finns en person som jag känt i hela mitt liv. En person som jag skrattat med, gråtit med, festat med och bråkat med.. En person som jag delat både gott och ont med, en person som betyder så mycket.. En person som jag har umgåtts tätt tätt med men som jag även varit ifrån längre perioder.. På nåt sätt så har vi alltid kommit tillbaka till varandra.. Och då kommer vi knappt ihåg vad det va som fick oss att "glida ifrån" varandra.. Då ser vi inte bakåt, bara framåt.. Denna person har alltid haft en stor plats i mitt hjärta och kommer aldrig förlora den platsen. Vi har haft så kul. Hon fanns där för mig när jag gick igenom dom svåraste stunderna i mitt liv. Hon övergav inte mig. Hon förstod mig och fick mig att se att det fanns så mycket att leva för. Jag tror inte att hon själv förstår vad hon gjorde men det hjälpte iaf. Jag är här idag och jag gav aldrig upp :) Vi är väldigt olika hon och jag, men ändå så lika. Vi är envisa båda två och den envisheten håller på att ställa till det ordentligt nu :( Vi har ingen kontakt idag. Först såg jag det som bara en av våra perioder där vi inte umgås, men nu har det gått flera år... Och för varje dag som går så känns det mer och mer som att vi aldrig kommer att komma tillbaka till varandra.. Jag har inte ringt, hon har inte ringt. Om bara nån av oss lyfte på luren och ringde så vet jag att vi skulle finna varandra igen, men.. Vi är som sagt envisa :( Varje gång som vi bråkat och kommit isär, så är det JAG som hört av mig igen. JAG som ringt, JAG som tagit kontakt.. Aldrig HON.. Jag vet va vissa tänker nu: ja men då är hon ingen vän.. Men det är hon.. Det har inte med det att göra.. Det är hennes sätt att tänka.. Hon förstår inte saker på samma sätt som vi andra :/ Jag har många gånger velat ringa henne, men jag önskar såååå att hon kunde göra det. Bara EN enda gång... Om hon skulle ringa mig så är allt gammalt glömt. Jag skulle "komma tillbaka" direkt..  Har drömt om henne nästan varje natt i flera veckor. Saknar henne så otroligt mycket. Saknar oss :( Jag vet att hon saknar mig också. Jag vet att hon frågar efter mig, frågar va jag gör, hur jag och Kevin mår.. Om hon bara kunde ringa och fråga MIG det.. Men samtalet från henne är långt borta. Kanske dags att förstå och acceptera att det aldrig blir "vi" igen..