Så JÄVLA less, men jag älskar dig ändå <3
Jag vet inte va det är.. Men varje dag som Kevin vart i skolan så har han vart dum mot någon :( Ena dagen kallar han nån för tjockis, andra dagen är han störig och uppkäftig mot fröken.. Jag fattar inte.. Vi pratar om det här VARJE JÄVLA DAG.. Och inget verkar "gå in".. När han hade retat en kille för tjockis så pratade dom först i skolan och sen gjorde vi det här hemma. Pratade jätte mycket om det och jag förklarade att pojken hade blivit jätte ledsen.. Kevin verkade ha förstått och lovade att han inte skulle säga så igen.. Morgonen efter så sa jag: Kom ihåg nu Kevin att vara snäll och lyssna på fröken.. Inte reta nån... Det första han hade gjort när han kom till skolan va att säga: Godmorgon tjockis till killen han retat.. Jag blir så jävla ledsen.. Va fan ska jag göra eller säga till Kevin för att han ska förstå att det är allvar? Har provat det mesta.. Men INGET verkar funka.. Han är tjurig, störig och har en jävligt dålig attityd mot både barn och lärare.. Barnen i klassen blir irriterade på Kevin VARJE DAG.. Och det förstår jag.. Jag skulle inte vilja att mina jobbarkompisar gick runt och va otrevliga mot mig varje dag.. När jag måste säga till Kevin så räcker det inte med en, två eller tre gånger.. Måste verkligen bli arg och höjja rösten och efter 20 gånger bryr han sig att lyssna.. Jag vill inte vara arg på min son. Jag vill inte att han ska vara dum mot någon. Jag vill att hans kompisar ska vilja leka med honom och inte bli rädd eller va arg på honom pga hur han beter sig :( Orkar fan inte.. Jag får i stort sätt säga till honom om nånting varje dag. Och när jag pratar med någon om detta så har dom jätte svårt att förstå eftersom han är så snäll och trevlig när dom möter honom. Ibland känns det som om jag inte blir tagen på allvar eller blir trodd.. Att dom tror att jag överdriver.. Men det gör jag inte !!! Söta gulliga Kevin kan vara jätte hemsk.. Gör så ont i mitt hjärta att behöva säga så men det är ju sant.. När han har tex vart snäll och duktig i skolan (vilken inte händer ofta) så kan han va det i typ tre fyra dagar.. Och jag berömmer honom jätte mycket. Sen vänder det och han blir dum igen.. Och då är det som om han tänker: Nu har jag vart snäll i några dagar och mamma har gett mig beröm så nu kan jag vara dum igen.. Så jäkla jobbigt.. Jag älskar dig Kevin vad som än händer, men jag vet inte hur jag ska få dig att förstå...
Vill ha "tillbaka" gamla Kevin *snyft*
Vill ha "tillbaka" gamla Kevin *snyft*
Kommentarer
Skrivet av: Punkmormor
Din son känner sig övergiven för att du jobbar så många kvällar därför agerar han utåt.
Skrivet av: Gunsan
Ursäkta, men måste kommentera kommentaren..
Hur tror du att en ensamstående mamma, eller vilken mamma som helst skulle kunna jobba om man inte fick jobba kvällar.. När jag var ensam med min grabb jobbade jag i en kvällspatrull BARA kvällar!!! Inte började han agera ut för det, han hade ju mig på förmiddagarna i stället som andra barn inte har. Vi kunde alltid äta frukost tillsammans.
Jäkla dum kommentar.. Klart du måste jobba och försörja er Maria... Barn har ju sina perioder.
Trackback