Känner mig nere :(
Jag va ju som sagt på möte idag.. Och det gick.. ÅT HELVETE :( Vi satt bara och käftade med varandra. Jag och Kevins fröken alltså. Hård som sten.. Hård och iskall.. Bryr sig inte ett skit om Kevin och hans behov. Vi ska träffas igen i början av oktober och då ska även rektorn vara med. Så många tankar som snurrar runt i mitt huvud. Det första jag tänkte på när jag gick från mötet va: Nu skiter jag i det här. Nu går jag hem, packar ihop allt vi äger och har och DRAR HÄRIFRÅN... Men.. Vad blir bättre utav det då? Ja han slipper fröken.. Men sen då? Han börjar ju inte sköta skolan bara för att vi flyttar.. Faktum är ju att han inte är snäll i skolan. Faktum är att han inte sköter sig. Och det beteendet försvinner ju inte pga en flytt.. Nej jag ska bo kvar (nu iaf) och ta mig igenom det här tillsammans med Kevin. Jag får bara hoppas att grälet med fröken inte skickas vidare till Kevin. Då vet jag inte va jag gör *arg*.. Nej mötet gick inte bra.. Men jag tar nya tag och hoppas på att det kommer att ordna sig..
Kevin !!!
Mamma älskar dig oavsett vad <3
Ge inte upp. Kevin är en fin och underbar person.
Säg till om du vill ha hjälp med nå´t skolbesök för så får man inte bete sig från skolans håll
Kämpa på med Kevin och fröken. Det är så otroligt viktigt att ni lär er förstå varandra så att Kevin kan få en bra skolgång. När känslorna kommer i svallning så blir det ofta så fel, även om ingen menat att det skulle vara så.
Jag vet att du gör ditt allra bästa. Du är toppen!