Saknaden efter pappa är enorm. Va hem till honom på nyårsafton för att hjälpa hans fru. Det va så tomt och tyst.. Ingen som satt i hans fotölj i vardagsrummet.. Ingen som satt där inne och lyssnade på opera på radion.. Så tomt fast det va flera i lägenheten.. Det fanns tända ljus i vardagsrummet.. Jätte fint. Vi satt i köket och fikade. Pratade minnen, skrattade lite.. När vi åkte hem så satt jag och tänkte på pappa.. Kommer jag någonsin att få träffa honom igen? Kommer jag att få krama honom igen och berätta hur mycket jag älskar honom och hur mycket jag har saknat honom?? Eller va kramen på julafton (en timme innan olyckan) den sista?? Har orden sagts och "Thats it"?? Hur ska jag klara mig utan honom? Han fanns ALLTID där.. Hjälpte mig med så mycket. Har tänkt ganska mycket på begravningen. Hur den kommer att vara, hur det kommer att gå.. Vill så gäran säga några ord om pappa men jag tror att jag kommer att vara tvungen att avstå. Tror inte att jag kommer att klara av det. Även om man får gråta så vill jag inte gråta mig igenom texten och det ska avslutas med att folk inte har hört ett ord av det jag precis stått och sagt. Pappa sa alltid att jag va duktig på att skriva. Att jag hade känsla för sånt. Han tyckte om att höra mig läsa det jag skrivit. Mest tankar och känslor.. Som en dagbok.. Eller blogg som det också heter :) Nån enstaka dikt har det väl blivit också.. Ett minne som dyker upp i huvudet på mig är när jag va så där 10-11 år.. Pappa lärde mig sprätta böcker.. Ofta så va sidorna i hans gamla böcker ihop satta och då va man tvungen att sprätta upp dom för att kunna läsa.. Pappa hade vackra brev knivar gjorda i trä. Kanske låter som en tråkig sak att sysselsätta sig med, men jag älskade verkligen att hjälpa pappa med det. Frågade ofta om det fanns nån bok som behövdes sprättas. Det va kul och jag tyckte om tiden jag fick med honom. Jag har aldrig vart så förtjust i att läsa böcker men just då så spelade det ingen roll.. När jag va hem dit sist och gick jag runt lite och tittade på alla böcker (finns hur många som helst) så kunde jag inte låta bli att tänka: Jag undrar om jag hjälpt pappa att sprätta någon av dessa böcker.. Kunde nästan se mig själv sitta där med honom.. Så många år sen, men det känns som igår..

Jag tar en dag i taget och jag VET att du finns med mig, älskar dig pappa !!!!