Jag önskar jag kunde säga att de är en fas vi går igenom. En storm vi måste orka rida ut. Och jag önskar jag kunde säga att vi klarar det tillsammans. Att allting kommer ordna sig till slut. Men hur säger man till nån att här tar vägen slut? Och hur säger man till nån att hjärtat längtar ut?


Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför väl. Om du ser mig i ögonen så säger dom, att vi kan bara vara dom vi är. Så ge mig inga skäl, för vad vi än kallar det så är det bara ett långsamt farväl.


Här är din drottning utan krona, likgiltig och trött. En sorglig figur, som du aldrig riktigt mött. Och när jag ser mig över axeln på åren som bara gick. Ser jag allt som gick förlorat men också allting som vi fick. Och vad säger man till nån som vill börja om igen? Då det redan är försent, då man redan är på väg....?


Jag tvår mina händer i kärlekens namn. Du kan vinna allt, du förlorar ibland. Men vägen som vi färdas på, den leder, den leder ingenstans..