Har aldrig varit så rädd :(
Helgen är över för denna gång, men snart är det fredag igen ;) Denna helg har vart hur bra som helst. Kevins pappa har vart hos oss och hälsat på och man ser på Kevin att han vart hur glad som helst över det. Men det har inte bara vart roligt, mysigt och bra :/ Jag vet att det är många som har sett på facebook att jag varit orolig över Kevins hälsa och jag har inte orkat svara på alla frågor. Men nu när jag vet att allt är HELT lugnt så kan jag ta tag i det..
Kevin har börjat med sin ADHD medicin. Började i onsdags. Första dagen va han lite illamående men han kräktes inte. Fast det va svårt att få sig lunch och middag. Andra dagen va mycket värre :/ Skolan ringde till mig och sa att Kevin inte mådde bra, han hade bla kräkts mycket.. Jag gick för att hämta honom men jag hann inte så långt för i dörren så mötte jag Kevin. Han va alldeles vit i ansiktet, svetten bokstavligen RANN i ansiktet på honom och hans lugg och stora delar utav håret va genom blött. Han hade svårt med andningen och mådde inte bra alls. Jag åkte till barnakuten och jag va sååå rädd och orolig över min älsakde Kevin.. Mamma/mormor mötte upp oss utanför och det kändes så skönt att jag slapp vara ensam. Träffade läkare och sakta sakta började Kevin må bättre.. Såå underbart..
MEN... Det är inte över där tyvärr :/ Kevin berättade för läkaren att han hade ont i huvudet och att han ofta har det. Jag vet ju om det och vi har sökt för det. Men dom har sagt att det är pga stress och mycket pga allt skit han fick gå i genom i Alunda skolan. Huvudvärken har han haft till och från sen allt började där.. Läkaren frågade massa frågor och jag märkte att det va nåt han verkligen ville komma fram till. När han fick veta att huvudvärken oftast va på morgonen när Kevin vaknade och att Kevin även mådde illa då så försändrades allt.. Han gjorde MASSA tester på Kevin och jag fattade ingenting förutom att det verkade allvarligt. Sen gick jag och läkaren ut och han berättade att han ville göra en sista koll.. Och det skulle ske via en hjärnröntgen för att kolla ev HJÄRNTUMÖR...
Jag trodde jag skulle svimma.. Min stackars underbara Kevin, min älskade son.. Hjärntumör??? Nej det får inte vara sant :( Mina ben skakade och jag ville bara kräkas.. Läkaren sa att jag inte skulle oroa mig och att det säkert inte va nåt, men att han måste göra detta.. Inte oroa mig? Vem skulle kunna behålla lugnet?? Inte jag iaf.. Jag grät och ringde till Kevins pappa. Han fick en chock och fattade ingenting. Läkaren tog över telefonen och förklarade samma sak som han gjort för mig. Fick en tid dagen efter halv tolv. Jag torkade mina tårar och gick in till Kevin. Jag visste att jag va tvungen att behärska mig inför Kevin. Ville inte oroa honom.. Väl hemma så kom Anders och jag tackar honom verkligen för det. Ville/orkade inte vara själv...
Den natten va jobbig. Det lilla jag sov va oroligt och jag vill här med erkänna att jag tog rökningen till mig.. Skäms jätte mycket för det, har ju ändå vart rökfri i FYRA ÅR.. Men jag kunde inte låta bli.. Tror nog att man kan förstå det.. Fredagen kom och vi åkte tillbaka till akuten där dom emlade Kevin för att kunna sätta en kanyl. Efter det gick vi till röntgen där vi inte fick komma in halv tolv utan klockan TVÅ.. Fattar inte.. Dom sa att det va så jävla viktigt att vi kom halv tolv eftersom dom fick klämma in oss som akutfall.. Men ändå fick vi vänta i två och en halv timme.. Men det är väl så.. Jag va med Kevin hela vägen och det va såå hemskt att se sitt barn ligga där och köras in i denna maskin, gråter av bara tanken..
Tillbaka till akuten för att få svar.. Fick vänta en stund och Kevin fick en glass.. Så stolt över honom. Han va såå duktig.. Mitt hjärta dunkade så fort och jag har ALDRIG vart så rädd i hela mitt liv. Läkaren kommer och det kändes som om man skulle få ett dödsbud :( När han säger att allt såg jätte bra ut :) Det va som en stor sten togs bort från mig.. Herre gud så underbart.. Jag kastade mig på telefonen för att ringa Kevins pappa som då va på väg till Uppsala för att komma till oss.. Så nu kan jag äntligen andas ut och ta tag i allt som jag bara lämnat..
TACK ALLA SOM HÖRT AV SIG VIA TELEFON OCH SMS, VI ÄLSAKR ER <3
Igår åkte jag hem till Annica i Gottsunda. Käkade mat och sen gick vi till Branco´s krog :) Har inte vart där på flera år.. Allt va sig likt haha.. Åkte vidare till stan och gick till Le Park.. Hade trevligt med trevligt sällskap.. Kevin umgicks med sin älskade pappa och dom hade haft det jätte mysigt.. Idag åkte vi hem till hans faster och käkade mat.. Så gott med persisk mat.. Mmmm... Synd bara att man inte kan vräka i sig som vanligt ;) Åkte hem och plockade lite i Kevins rum.. Och nu är det snart sov dags..
Kevin har börjat med sin ADHD medicin. Började i onsdags. Första dagen va han lite illamående men han kräktes inte. Fast det va svårt att få sig lunch och middag. Andra dagen va mycket värre :/ Skolan ringde till mig och sa att Kevin inte mådde bra, han hade bla kräkts mycket.. Jag gick för att hämta honom men jag hann inte så långt för i dörren så mötte jag Kevin. Han va alldeles vit i ansiktet, svetten bokstavligen RANN i ansiktet på honom och hans lugg och stora delar utav håret va genom blött. Han hade svårt med andningen och mådde inte bra alls. Jag åkte till barnakuten och jag va sååå rädd och orolig över min älsakde Kevin.. Mamma/mormor mötte upp oss utanför och det kändes så skönt att jag slapp vara ensam. Träffade läkare och sakta sakta började Kevin må bättre.. Såå underbart..
MEN... Det är inte över där tyvärr :/ Kevin berättade för läkaren att han hade ont i huvudet och att han ofta har det. Jag vet ju om det och vi har sökt för det. Men dom har sagt att det är pga stress och mycket pga allt skit han fick gå i genom i Alunda skolan. Huvudvärken har han haft till och från sen allt började där.. Läkaren frågade massa frågor och jag märkte att det va nåt han verkligen ville komma fram till. När han fick veta att huvudvärken oftast va på morgonen när Kevin vaknade och att Kevin även mådde illa då så försändrades allt.. Han gjorde MASSA tester på Kevin och jag fattade ingenting förutom att det verkade allvarligt. Sen gick jag och läkaren ut och han berättade att han ville göra en sista koll.. Och det skulle ske via en hjärnröntgen för att kolla ev HJÄRNTUMÖR...
Jag trodde jag skulle svimma.. Min stackars underbara Kevin, min älskade son.. Hjärntumör??? Nej det får inte vara sant :( Mina ben skakade och jag ville bara kräkas.. Läkaren sa att jag inte skulle oroa mig och att det säkert inte va nåt, men att han måste göra detta.. Inte oroa mig? Vem skulle kunna behålla lugnet?? Inte jag iaf.. Jag grät och ringde till Kevins pappa. Han fick en chock och fattade ingenting. Läkaren tog över telefonen och förklarade samma sak som han gjort för mig. Fick en tid dagen efter halv tolv. Jag torkade mina tårar och gick in till Kevin. Jag visste att jag va tvungen att behärska mig inför Kevin. Ville inte oroa honom.. Väl hemma så kom Anders och jag tackar honom verkligen för det. Ville/orkade inte vara själv...
Den natten va jobbig. Det lilla jag sov va oroligt och jag vill här med erkänna att jag tog rökningen till mig.. Skäms jätte mycket för det, har ju ändå vart rökfri i FYRA ÅR.. Men jag kunde inte låta bli.. Tror nog att man kan förstå det.. Fredagen kom och vi åkte tillbaka till akuten där dom emlade Kevin för att kunna sätta en kanyl. Efter det gick vi till röntgen där vi inte fick komma in halv tolv utan klockan TVÅ.. Fattar inte.. Dom sa att det va så jävla viktigt att vi kom halv tolv eftersom dom fick klämma in oss som akutfall.. Men ändå fick vi vänta i två och en halv timme.. Men det är väl så.. Jag va med Kevin hela vägen och det va såå hemskt att se sitt barn ligga där och köras in i denna maskin, gråter av bara tanken..
Tillbaka till akuten för att få svar.. Fick vänta en stund och Kevin fick en glass.. Så stolt över honom. Han va såå duktig.. Mitt hjärta dunkade så fort och jag har ALDRIG vart så rädd i hela mitt liv. Läkaren kommer och det kändes som om man skulle få ett dödsbud :( När han säger att allt såg jätte bra ut :) Det va som en stor sten togs bort från mig.. Herre gud så underbart.. Jag kastade mig på telefonen för att ringa Kevins pappa som då va på väg till Uppsala för att komma till oss.. Så nu kan jag äntligen andas ut och ta tag i allt som jag bara lämnat..
TACK ALLA SOM HÖRT AV SIG VIA TELEFON OCH SMS, VI ÄLSAKR ER <3
Igår åkte jag hem till Annica i Gottsunda. Käkade mat och sen gick vi till Branco´s krog :) Har inte vart där på flera år.. Allt va sig likt haha.. Åkte vidare till stan och gick till Le Park.. Hade trevligt med trevligt sällskap.. Kevin umgicks med sin älskade pappa och dom hade haft det jätte mysigt.. Idag åkte vi hem till hans faster och käkade mat.. Så gott med persisk mat.. Mmmm... Synd bara att man inte kan vräka i sig som vanligt ;) Åkte hem och plockade lite i Kevins rum.. Och nu är det snart sov dags..
Kommentarer
Skrivet av: ulricaornsjo
oj va jobbigt! Men va bra ALLT GICK VÄGEN!
Trackback