Jag önskar jag kunde säga att de är en fas
                    vi går igenom. En storm vi måste orka rida
                    ut. Och jag önskar jag kunde säga att vi
                    klarar det tillsammans. Att allting kommer
                    ordna sig till slut. Men hur säger man till nån
                    att här tar vägen slut? Och hur säger man till
                    nån att hjärtat längtar ut?


                    Jag kan inte ljuga för dig, du känner mig alltför
                    väl. Om du ser mig i ögonen så säger dom, att vi
                    kan bara vara dom vi är. Så ge mig inga skäl, för
                    vad vi än kallar det, så är det bara ett långsamt
                    farväl...


                    Här är din drottning utan krona. Likgiltig och trött.
                    En sorglig figur, som du aldrig riktigt mött. Och när 
                    jag ser mig över axeln på åren som bara gick. Ser
                    jag allt som gick förlorat, men också allting som vi
                    fick. Och vad säger man till nån som vill börja om
                    igen? Då det redan är försent, då man redan är på
                    väg...


                    Jag tvår mina händer i kärlekens namn. Du kan
                    vinna allt, du förlorar ibland. Men vägen som vi
                    färdas på, den leder, den leder ingenstans...