Vill till solen
Så trött på vintern nu.. Det är kallt, det snöar och blääääääääääää... Tänk om man kunde få åka på en resa.. Skulle va underbart.. Tänka på annat.. Saknar pappa så jävla mycket.. Inte för att en resa kan få mig att sluta tänka på honom, men det skulle inte skada att komma bort lite..
I morgon jobbar jag kväll.. Ledig på tisdag och kväll onsdag, torsdag.. Och dag på fredag.. Sen är jag ledig i 4 dagar :) Så skönt.. Ska hitta på nåt kul med Kevin och Ludde :)
Nu lite tv
Ett sista farväl :(
Idag va det som sagt dags för pappas begravning. Det gick bra men det va otroligt tungt. Många hade samlats för att ta avsked av honom. Många som jag träffat och som jag t.o.m växt upp med och vissa va helt okända för mig. Det va en tung dag för Inga-Rose, pappas fru.. Men det gick bra och det kändes skönt när det va över. Vid fikat va det många som ville säga några ord.. Jag va en av dom.. Med darrande ben och ett dunkande hjärta gick jag fram till mikrofonen.. Trodde inte att jag skulle klara det.. Men det kändes så otroligt bra när jag gick därifrån. Jag va så nöjd över mig själv. Många kom fram till mig efteråt och tackade och sa att jag hade skrivit så fint.. En farbror, okänd för mig, kom fram och sa: Sluta aldrig att skriva Maria.. Dom orden gick rakt in i mitt hjärta.. Precis så har pappa alltid sagt till mig.. Sluta aldrig att skriva... Det kanske inte märks så mycket i min blogg, men när jag sätter mig ner med papper och penna.. Så kan jag skriva sånna otroliga saker.. Vet inte riktigt vart det kommer ifrån.. Men i bloggen är det som att allt står still.. Här skriver jag mest hur dagen sett ut.. Eller om det har hänt nåt speciellt.. Inga ord som fanns med i mitt "brev" idag.. Kevin missade begravningen idag.. Han vågade inte vara med. Han tyckte det kändes otäckt.. Och det måste man acceptera.. Vi ska åka till pappas grav någon dag så får Kevin lägga en blomma där istället.. Avslutar dagen med mitt "brev" till pappa och några kort från begravningen.. Bilden på blom-hjärtat är från mig och min familj
Kära Rune..
Som du redan vet och som du många gånger sagt till mig, så har jag aldrig haft svårt att skriva och formulera mig. Men detta är en av dom värsta stunderna i mitt liv. Jag vet att jag ofta sagt till dig att du betyder väldigt mycket för mig. Du har och kommer alltid att ha en mycket speciell plats i mitt hjärta. Jag har så mycket att tacka dig för. Jag trodde aldrig att mitt liv skulle bli som det har blivit. Trodde inte det fanns så mycket kvar att kämpa för. Jag va bara en liten flicka när jag kom till er och allt bara förändrades. Det va som att vända på en hand. Natt blev helt plötsligt dag och jag kände att jag kunde andas igen. Jag har alltid tänkt på dig och Inga-rose som "Ljuset" i mitt liv. Det är precis vad ni är. Ni tog hand om mig, kramade mig och fick mig att tro på att jag va värdefull. Att jag va lika mycket värd som alla andra. Det är jag förevigt tacksam för. Allt va så varmt och så kärleksfullt. När jag fick veta vad som hänt dig ,endast en timme efter att vi träffats, så blev allt bara tomt och tyst... Jag har alltid sett dig som stark och som alltid vetat vad han ska säga och göra. Som alltid funnits där och alltid haft svar på alla mina frågor. Som gett och som sällan tagit. Du finns i mina tankar och där har du mer eller mindre alltid funnits. Vi har upplevt mycket tillsammans, både roliga och tråkiga saker. Men det roliga minns jag så mycket starkare. Jag har vart noga med att berätta för dig hur jag könner. Jag är så glad för det. Hade gjort så ont om jag förlorat dig utan att du fått veta.. Har även tackat dig flera gånger och ett tack betyder så mycket. Det är viktigt att man passar på innan det är försent. Jag har länge undrat om du någonsin har kunnat förstått mina ord. Om du verkligen har förstått hur stark min kärlek för dig är. Jag hoppas verkligen det. Det finns inget speciellt sett att tacka nån på. Finns inga speciella ord som man måste använda sig av. Det här är mitt sätt att tacka dig Rune... Jag har valt att blanda mina ord med några översatta rader från min favorit sång.
Tack för alla gånger som du stått vid min sida..Alla sanningar som du fått mig att se.. All glädje du gett mig och mitt liv.. Alla fel som du rättade.. Alla drömmar som blev verklighet.. All den kärlek jag fann i dig.. Du är den som såg rakt igenom mig, igenom allt. Du var min styrka när jag var svag. Du va min röst när jag själv inte kunde prata. Du såg det bästa i mig. Du gav mig tro för att du trodde på mig. Jag tappade min tro men du gav mig den tillbaka. Du sa att jag kunde uppnå allt jag ville. Jag är tacksam för varje dag jag fick med dig. Jag har alltid vart så glad och lycklig för Robert och Martinas skull som haft dig som pappa. För dina barnbarns skull som haft en Farfar och Morfar och för Inga-rose skull som haft en underbar make.. Kontaktbarn har kommit och gått hos er och jag är säker på att ni gett alla nåt speciellt.. Att jag sett dig som min pappa är ingen hemlighet. Jag avslutar med att vända mig till dina barn och säga: Tack för att jag fick låna just er pappa <3
Gud ge mig styrka
Nej dags att försöka sova lite.. Gud ge mig styrka att klara morgondagen <3
Vart tog helgen vägen???
Jämt när man är ledig så går tiden mycket fortare.. Det är redan söndag och en nya vecka börjar i morgon. Är ledig i morgon, jobbar kväll på tisdag, ledig på onsdag, tagit semester på torsdag eftersom pappas begravning är då.. Är så jävla förbannad.. Bara för att han inte är min riktiga pappa så måste jag ta semester.. Missförstå mig inte nu.. Jag har INGA problem med att jag måste ta ut en semesterdag.. Men jag blir så arg.. Det ska inte behöva spela någon roll om han va min riktiga pappa eller inte.. Han VA min pappa.. Den enda pappa jag haft.. Regler kan ibland va helt sjuka.. Men regler från myndigheter är ofta sjuka.. Igår va vi på kalas och firade Rickard.. Jätte trevligt.. Gott fika.. Super god tårta. Idag kom hela den familjen ut till oss.. Snackade en massa skit och sen käkade vi kebab ihop... Mumsigt värre :p Jätte trevligt att dom kom.. Rickard och Kevin lekte så fint <3 Kom snart tillbaka :) Fick ett jätte fint kort i brevlådan i fredags.. En inbjudan för hela familjen till Davids dop.. Tyvärr så kan vi inte komma :( Är på kryssning då.. Redan bokad och betald.. Jätte tråkigt men kommer ändå ge honom en dop present.. Kan hända att Anders och Kevin åker på dopet iaf.. Men det är inte säkert :/ Får se.. Dom skulle kanske åka bort.. Sen har dom ju lilla Ludde.. Kan inte lämnas ensam än.. Nej om man skulle ta en dusch..
Ledig :)
Nej nu har jag blogg-torka
HATAR FALSKA MÄNNISKOR
Om ni försöker få bort mig eller bryta ner mig så kommer ni INTE lyckas
Jobb, jobb, jobb
Nej nu ska jag rasta Ludde <3
Dags för en uppdatering :)
Lovar att bli bättre på att uppdatera ;)
Vår älskade lilla bebis <3
Jullovet slut för denna gång
En halv bra dag
Pappas dödannons fanns med i UNT i lördags. Kändes jätte tungt att se den :( Begravningen är den 28/1 klockan tio.. Ringde och anmälde mig hos begravnings byrån idag.. Anmälde mig, Anders, mamma och Kevin.. Många som kanske är emot att barn följer med på begravningar.. Men för Kevin är det viktigt.. Har aldrig tagit med honom på någon och nu bad han själv om att få följa med. Så om du/ni har nåt emot detta så håll det för er själva tack.. Vet inte vart jag ska få kraften ifrån.. Känns som om jag inte kommer att klara av att gå och ta farväl av pappa. Men självklart ska jag gå.. Vill även läsa nåt men det vet jag inte om jag kommer att klara av. Har redan skrivit ner vad jag vill ha sagt men som sagt.. Vet inte om jag klarar det. Ber till gud att han ska ge mig kraft att klara allt det svåra. Jag hoppas verkligen att det kommer att kännas lite "lättare" eller bättre efter begravningen.. Det går inte en dag som jag inte tänker på pappa. Saknar honom så otroligt mycket.. Har flera gånger vart på väg att ringa honom för att fråga nåt eller bara kolla hur han mår.. Kommit på mig själv precis när jag ska slå numret.. Han hade alltid svar på mina frågor.. Han hjälpte mig med så mycket.. Att säga tack räcker inte.. Även om jag vart noga med att alltid tacka..
Nu blir det lite mys med Kevin.. Sista dagen på jullovet <3
Varför???
Tack alla ni som stöttat mig. Alla samtal, sms och mail. Det är verkligen i sånna här tider man vet vilka som är ens vänner. Även om det sårar när man ser att en som stått nära kanske inte är så nära iaf..
En dag i taget
Saknaden efter pappa är enorm. Va hem till honom på nyårsafton för att hjälpa hans fru. Det va så tomt och tyst.. Ingen som satt i hans fotölj i vardagsrummet.. Ingen som satt där inne och lyssnade på opera på radion.. Så tomt fast det va flera i lägenheten.. Det fanns tända ljus i vardagsrummet.. Jätte fint. Vi satt i köket och fikade. Pratade minnen, skrattade lite.. När vi åkte hem så satt jag och tänkte på pappa.. Kommer jag någonsin att få träffa honom igen? Kommer jag att få krama honom igen och berätta hur mycket jag älskar honom och hur mycket jag har saknat honom?? Eller va kramen på julafton (en timme innan olyckan) den sista?? Har orden sagts och "Thats it"?? Hur ska jag klara mig utan honom? Han fanns ALLTID där.. Hjälpte mig med så mycket. Har tänkt ganska mycket på begravningen. Hur den kommer att vara, hur det kommer att gå.. Vill så gäran säga några ord om pappa men jag tror att jag kommer att vara tvungen att avstå. Tror inte att jag kommer att klara av det. Även om man får gråta så vill jag inte gråta mig igenom texten och det ska avslutas med att folk inte har hört ett ord av det jag precis stått och sagt. Pappa sa alltid att jag va duktig på att skriva. Att jag hade känsla för sånt. Han tyckte om att höra mig läsa det jag skrivit. Mest tankar och känslor.. Som en dagbok.. Eller blogg som det också heter :) Nån enstaka dikt har det väl blivit också.. Ett minne som dyker upp i huvudet på mig är när jag va så där 10-11 år.. Pappa lärde mig sprätta böcker.. Ofta så va sidorna i hans gamla böcker ihop satta och då va man tvungen att sprätta upp dom för att kunna läsa.. Pappa hade vackra brev knivar gjorda i trä. Kanske låter som en tråkig sak att sysselsätta sig med, men jag älskade verkligen att hjälpa pappa med det. Frågade ofta om det fanns nån bok som behövdes sprättas. Det va kul och jag tyckte om tiden jag fick med honom. Jag har aldrig vart så förtjust i att läsa böcker men just då så spelade det ingen roll.. När jag va hem dit sist och gick jag runt lite och tittade på alla böcker (finns hur många som helst) så kunde jag inte låta bli att tänka: Jag undrar om jag hjälpt pappa att sprätta någon av dessa böcker.. Kunde nästan se mig själv sitta där med honom.. Så många år sen, men det känns som igår..
Jag tar en dag i taget och jag VET att du finns med mig, älskar dig pappa !!!!
