Jämt när man är ledig så går tiden mycket fortare.. Det är redan söndag och en nya vecka börjar i morgon. Är ledig i morgon, jobbar kväll på tisdag, ledig på onsdag, tagit semester på torsdag eftersom pappas begravning är då.. Är så jävla förbannad.. Bara för att han inte är min riktiga pappa så måste jag ta semester.. Missförstå mig inte nu.. Jag har INGA problem med att jag måste ta ut en semesterdag.. Men jag blir så arg.. Det ska inte behöva spela någon roll om han va min riktiga pappa eller inte.. Han VA min pappa.. Den enda pappa jag haft.. Regler kan ibland va helt sjuka.. Men regler från myndigheter är ofta sjuka.. Igår va vi på kalas och firade Rickard.. Jätte trevligt.. Gott fika.. Super god tårta. Idag kom hela den familjen ut till oss.. Snackade en massa skit och sen käkade vi kebab ihop... Mumsigt värre :p Jätte trevligt att dom kom.. Rickard och Kevin lekte så fint <3 Kom snart tillbaka :) Fick ett jätte fint kort i brevlådan i fredags.. En inbjudan för hela familjen till Davids dop.. Tyvärr så kan vi inte komma :( Är på kryssning då.. Redan bokad och betald.. Jätte tråkigt men kommer ändå ge honom en dop present.. Kan hända att Anders och Kevin åker på dopet iaf.. Men det är inte säkert :/ Får se.. Dom skulle kanske åka bort.. Sen har dom ju lilla Ludde.. Kan inte lämnas ensam än..  Nej om man skulle ta en dusch..

Pappas dödannons fanns med i UNT i lördags. Kändes jätte tungt att se den :( Begravningen är den 28/1 klockan tio.. Ringde och anmälde mig hos begravnings byrån idag.. Anmälde mig, Anders, mamma och Kevin.. Många som kanske är emot att barn följer med på begravningar.. Men för Kevin är det viktigt.. Har aldrig tagit med honom på någon och nu bad han själv om att få följa med. Så om du/ni har nåt emot detta så håll det för er själva tack..  Vet inte vart jag ska få kraften ifrån.. Känns som om jag inte kommer att klara av att gå och ta farväl av pappa. Men självklart ska jag gå.. Vill även läsa nåt men det vet jag inte om jag kommer att klara av. Har redan skrivit ner vad jag vill ha sagt men som sagt.. Vet inte om jag klarar det. Ber till gud att han ska ge mig kraft att klara allt det svåra. Jag hoppas verkligen att det kommer att kännas lite "lättare" eller bättre efter begravningen.. Det går inte en dag som jag inte tänker på pappa. Saknar honom så otroligt mycket.. Har flera gånger vart på väg att ringa honom för att fråga nåt eller bara kolla hur han mår.. Kommit på mig själv precis när jag ska slå numret.. Han hade alltid svar på mina frågor.. Han hjälpte mig med så mycket.. Att säga tack räcker inte.. Även om jag vart noga med att alltid tacka..

Nu blir det lite mys med Kevin.. Sista dagen på jullovet <3

Saknaden efter pappa är enorm. Va hem till honom på nyårsafton för att hjälpa hans fru. Det va så tomt och tyst.. Ingen som satt i hans fotölj i vardagsrummet.. Ingen som satt där inne och lyssnade på opera på radion.. Så tomt fast det va flera i lägenheten.. Det fanns tända ljus i vardagsrummet.. Jätte fint. Vi satt i köket och fikade. Pratade minnen, skrattade lite.. När vi åkte hem så satt jag och tänkte på pappa.. Kommer jag någonsin att få träffa honom igen? Kommer jag att få krama honom igen och berätta hur mycket jag älskar honom och hur mycket jag har saknat honom?? Eller va kramen på julafton (en timme innan olyckan) den sista?? Har orden sagts och "Thats it"?? Hur ska jag klara mig utan honom? Han fanns ALLTID där.. Hjälpte mig med så mycket. Har tänkt ganska mycket på begravningen. Hur den kommer att vara, hur det kommer att gå.. Vill så gäran säga några ord om pappa men jag tror att jag kommer att vara tvungen att avstå. Tror inte att jag kommer att klara av det. Även om man får gråta så vill jag inte gråta mig igenom texten och det ska avslutas med att folk inte har hört ett ord av det jag precis stått och sagt. Pappa sa alltid att jag va duktig på att skriva. Att jag hade känsla för sånt. Han tyckte om att höra mig läsa det jag skrivit. Mest tankar och känslor.. Som en dagbok.. Eller blogg som det också heter :) Nån enstaka dikt har det väl blivit också.. Ett minne som dyker upp i huvudet på mig är när jag va så där 10-11 år.. Pappa lärde mig sprätta böcker.. Ofta så va sidorna i hans gamla böcker ihop satta och då va man tvungen att sprätta upp dom för att kunna läsa.. Pappa hade vackra brev knivar gjorda i trä. Kanske låter som en tråkig sak att sysselsätta sig med, men jag älskade verkligen att hjälpa pappa med det. Frågade ofta om det fanns nån bok som behövdes sprättas. Det va kul och jag tyckte om tiden jag fick med honom. Jag har aldrig vart så förtjust i att läsa böcker men just då så spelade det ingen roll.. När jag va hem dit sist och gick jag runt lite och tittade på alla böcker (finns hur många som helst) så kunde jag inte låta bli att tänka: Jag undrar om jag hjälpt pappa att sprätta någon av dessa böcker.. Kunde nästan se mig själv sitta där med honom.. Så många år sen, men det känns som igår..

Jag tar en dag i taget och jag VET att du finns med mig, älskar dig pappa !!!!

Orkar inte skriva så mycket just nu.. Mer än att pappa har lämnat oss och är hos Gud <3 Saknaden är så otroligt stor och allt känns så tomt. Jag va den sista som såg honom innan olyckan och den sista som såg honom innan han lämnade jorden.. Det är tungt och tyngre kommer det att bli.. Jag älskar dig pappa.. Önskar sååååå att du kom tillbaka.. Att detta bara va en dålig dröm.. Jag är inte redo att släppa dig.. Inte än :( KOM TILLBAKA <3

Usch jag tycker det är så onödigt och tråkigt när folk ska sitta och kommentera elaka saker på andras bloggar.. Varför ens läsa nåns blogg om du inte gillar personen???? Vad får du ut av att skriva så där?? Vad har jag gjort dig? Skulle inte ens förvåna mig om vi inte ens känner varandra.. Så onödigt bara... Har du nåt att säga mig så stå för vem du är.. så fegt att skriva anonymt..